Det många kvinnor nu berättar i reportage och med upprop rör inte något allmänt gatuvåld utan specifikt sådana sexualbrott från överordnade som står i särskild strid med den rättsuppfattning som under folklig kamp utformats i vår kultur och som vår svenska brottsbalk därmed i 6 kap, § 3 tar på stort allvar.
Det må röra sig om husbonde–piga, regissör–skådespelare, lärare–elev, idrottsledare–deltagare, stjärnreporter–volontär eller för den delen biskop–troende. Sådant är ingenting för ledning, fackförening eller vänkrets att ta ställning till. Det är brott vilka omedelbart skall polisanmälas, läkarundersökas och utredas.
Den nuvarande diskussionen där de istället blir arbetsgivarfrågor, pressuthängningar, smusselrykten och fackligt ansvar är helt igenom rättsvidrig. Att vänta – något/några år i värsta fall – innebär därtill grav rättsosäkerhet då all möjlig bevisning är borta och ord blott ställs mot ord.
Denna pågående diskussion har visat att det nu behövs betydligt större resurser för polis och åklagare. Det måste de politiskt ansvariga skaffa fram.
Vad vi därtill i debatten måste se till är att de kvinnor – och män – som utsatts inte skambeläggs.
För att tydliggöra detta här de relevanta styckena i Brottsbalken:
"6 kap. Om sexualbrott
1 § Den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar en person till samlag eller till att företa eller tåla en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt till fängelse i lägst två och högst sex år.
/............................................/
Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt, döms för grov våldtäkt till fängelse i lägst fyra och högst tio år.
/........................................../
2 § Den som, i annat fall än som avses i 1 § första stycket, genom olaga tvång förmår en person att företa eller tåla en sexuell handling, döms för sexuellt tvång till fängelse i högst två år.
Detsamma gäller den som genomför en annan sexuell handling än som avses i 1 § andra stycket med en person under de förutsättningar i övrigt som anges där.
Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt, döms för grovt sexuellt tvång till fängelse i lägst sex månader och högst sex år.
/................................./.
3 § Den som förmår en person att företa eller tåla en sexuell handling genom att allvarligt missbruka att personen befinner sig i beroendeställning till gärningsmannen döms för sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning till fängelse i högst två år."
II
Nå, att denna kvinnoförnedring tillhörde teater- och filmvärldens internationella normalitet var känt. På amerikansk engelska finns ett uttryck som är skönlitterärt belagt sedan 1941, först specifikt från filmvärlden men sedan spritt till att röra hela Förenta staternas affärs- och fabriksvälde: Casting couch (rollfördelningsschäslong).
Marilyn Monroe som ju var ytterligt frispråkig om vad hon hade fått göra för att få roller sade på presskonferensen den 1 december 1955 när Fox gett henne det då enorma kontraktet: "Detta betyder att jag inte behöver suga någons kuk längre."
Visst hörde även jag rykten om att detta också styrde svenska stjärnregissörers uppträdande allteftersom deras berömmelse tilltog. Men i Sverige brukade vi mest beskriva det som ömsesidig kärlek. Vilket också är möjligt. Man behöver inte omedelbart tänka ont om förbindelser på arbetsplatsen mellan olika åldrar. Själv blev jag journalistvolontär just som jag fyllt sjutton. Oskuld var jag ju inte men jag hade egen ingång från gatan och en sex år äldre kvinna på redaktionen som var ensam efter ett par krångliga förhållanden tog omedelbart hand om mig och uppfostrade mig sexuellt. Hon gav mig sitt foto när jag lämnade och gick till nästa tidning. Jag har det kvar. Hon står vid älven med håret utslaget i vinden. "Med tack för gott samarbete. Också på redaktionen", skrev hon på baksidan.
Alla övergreppsberättelser jag läser övertygar mig alltså inte. Det finns ju inte bara kärlek på arbetsplatser. Man kan vara knullkompis också.
Jan Myrdal
Publicerad på fib.se 2017-11-28.